Det går bra nu
Jag vågar nog på mig en lite hoppfull känsla om att det faktiskt bara går framåt nu. Jag kan i princip utföra alla de övningar jag brukar med min axel, bara lättare belastning och mindre volym på passen. Nu gäller det att skynda långsamt, ett pass i taget :)
Igår tränade jag nämligen mitt första "riktiga" axelpass på länge, och det tillsammans med Micha, en duktig tjej som tränar på samma gym som jag. Hon gjorde mig väldigt glatt överraskad när hon frågade om vi kunde träna ihop. Jag tycker det tyder på en väldigt ödmjuk och modig personlighet, att våga fråga någon man bara känner vid "utseende". Fler borde ta efter detta! Att träna tillsammans med någon annan är väldigt nyttigt och lärorikt, det spelar ingen roll vem som har mest "erfarenhet", man är aldrig fullärd inom styrketräning skulle jag vilja säga. Jag och Misha fick då till ett superbra pass, fick sån bra kontakt i axlarna. Vi körde även mage, där det blev både superset och plankan, vilket jag verkligen känner av idag... !
Och min axel? Den smärtade INGENTING under hela passet. Det blev militärpress, arnoldpressar, drag till hakan och liggande "säl-lyft" (som jag kallar dem). Nu hoppas jag att jag kan fortsätta på detta spår.
Idag ska vi träna tillsammans igen, men det är armar som står på schemat. Bring it!