Ryggträning och lite grubbel
Börjar morgonen med grönt te idag. Visste ni att många fettförbrännare man köper i kosttillskottsbutiker till största delen består utav grönt te- extrakt? Jäkligt dyrt grönt te med andra ord... Då är det billigare att dricka sig några koppar grönt te om dagen än att betala 400 spänn för en pillerburk fettförbrännare som räcker knappt en månad. Vill man ha mer koffein så är koffeintabletter inte dyrt, i alla fall inte relativt till fettförbränningspillrena.
Blir mitt-på-dagen träning idag, ska ta mig an lilla ryggen och biccarna tillsammans med Mischa o Jompa. De åker till Umeå sen hela helgen så ville passa på att träna med dem innan de far, Benjamin ligger o sover än ;)
Det velas fram och tillbaka i mitt huvud nu. Jag hatar när det händer, för jag är en antingen eller person, jag kan inte stå där i mitten o trampa då blir det pannkaka av alltihop. Vill sträva efter något konkret mål och veta vad jag håller på med. Trodde jag visste vad jag ville, men det dyker upp en massa tankar. Det handlar om dieten och skolstarten. Att bli sjukgymnast är ju ett stort mål för mig, som jag hittills ägnat två år av mitt liv till. Nu är jag på slutspurten, vill ge det hundra procent. Man har ju mål i andra saker än träningen såklart. Därför vette tusan om det är bra timing att sträva ner mot en nästan tävlingsform för att vara med i body open, att pressa mig samtidigt som skolan kommer vara grymt påfrestande och ta mycket energi. När jag har hela nästa år på mig. Dock har jag verkligen känt att nu, nu är det min tur att komma i en riktigt grym form, inte bara en trivselform. Som ni förstår är det därför oerhört svårt nu att vara konsekvent när jag inte ens bestämt mig, jag äter det jag ändå skulle gjort på diet, men lägger inte ner nån själ i det. Det är som att jag dietar samtidigt som jag inte gör det, för det är så det ser ut i mitt huvud just nu.
Sen vet jag ju att det är bara jag som sätter press på mig själv, det är ingen annan som bryr sig. Ibland skulle det vara skönt om någon bara sa åt en vad man skulle göra. Men så funkar det ju inte här i livet.
Jag har i alla fall kommit fram till så pass mycket att jag har tänkt ta det lugnt och ta varje dag nu som den blir, när skolan börjar nästa vecka så får jag känna av det hela. Kanske jag visst känner att det inte är några problem att dieta ändå, för fördelen är ju att mycket tankeverksamhet går till skolan istället för att undra över saker jag inte ska äta. Eller så känner jag att nej, det får vänta till våren. Jag vet i alla fall att för Cecilia Eriksson blir det inte någon diet om hennes hjärna inte bestämt sig till 100%, och det har den inte just nu.