Att ha viljan
Bild tagen idag efter ett bröst- och axelpass
Om jag tänker tillbaka dryga fem år, innan jag tränade som jag gör nu, så finns det mycket intressant att reflektera över. Till exempel, vad var det egentligen som hände som fick mig till att gå från att vara en total soffpotatis till att träna 6 ggr i veckan? Händer sådant bara helt plötsligt eller hur går det till? Varför jag tänker över det här är för att man får ofta höra kommentaren eller påståendet att "åh jag vill också träna som du". En konstig formulering. Om du vill, varför gör du det inte då? För handlar det inte just om det, vilja? De som stannar hemma i soffan vill ju uppenbarligen inte träna, så då gör de inte det. En människa styrs ju till väldigt stor del av sin egen fria vilja, vilket nog skiljer oss från de flesta andra arter på planeten. Våra andra drifter som hunger och parning är ju just det, lite mer djuriska. Medan vi i andra saker helt enkelt väljer vad vi gör. Även om vi inte är hungriga kan vi välja att äta, om vi vill sova gör vi det, osv... Vill man inte träna, lär man inte göra det heller. Punkt.
Så vad hände då med mig? När jag var 15 år slutade jag med mina två aktiviteter jag då hållt på med i några år, dans och karate. Jag fann ingen glädje i det längre, jag ville inte utöva det något mer. Det var tråkigt, ostimulerande, en betungande del i min vardag som jag gruvade mig inför. Där har vi en viktig parameter, träningen kommer aldrig bli av om du inte på något sätt stimuleras av den eller tycker den är rolig och utmanande.
I ett helt år utövade jag ingen träning alls, förutom skolidrotten. Typ vardagspromenader och så, men inte mer. Och så lätt egentligen jag kunnat fastna där. För man blir ju sjukt bekväm, jag letade inte precis efter någon träningsform för jag ville ju inte. Jag hade mina negativa associationer kvar från mina tidigare aktiviteter, så jag tänkte inte ens på att prova något annat, och trodde inte jag behövde heller. Men tillslut började jag ju reflektera över min fruktansvärt dåliga kondition på skolidrotten och hur min kropp snarare började gå bakåt i utvecklingen än framåt, 16 år och alldeles otränad och "lös" i kroppen.? Nej tack tänkte jag tillslut, och eftersom jag inte alls var intresserad av någon mer typ av klubbaktivitet eller grupp-pass så var ju gymet ett givet val.
Men tro inte att jag blev frälst så fort jag satte min fot där inne. Nej nej. Började som de flesta gör, vid maskinerna, där jag knappt förstod vad jag gjorde egentligen. Tråkigt, ostimulerande och långsamt, tyckte jag det var. Minns hur Benjamin fick tjata mig upp ur soffan, jag kanske följde med 2 av 3 gånger då han tjatade. Vad var skillnaden då från nu? Då hade jag ingen vilja att uppnå något, jag tyckte det kändes som att det ändå inte gav någon effekt att träna på det viset, jag hade ingen förståelse för hur kroppen anpassar sig och så vidare. I grunden - ingen VILJA.
Tack som fan för Benjamin och hans träningsintresse. Det resulterade i en resa till göteborg och fitnessfestivalen. Utan överdrift kan jag säga att det öppnade mina ögon. De som jag tidigare sett i Benjamins BODY-tidningar och inte alls kunnat förstå mig på, fick jag nu se livs levande och förstå vilken disciplin och dedikation det är bakom en bra fysik. Och att också få se och träffa dessa människor som inte alls är några "freak" som många uttrycker sig när man ser en superdeffad person i en tidning, utan de är bara sjukt motiverade och med en sån glöd och drivkraft för sin sak, att man blev alldeles hänförd. Jag kommer aldrig glömma hur det slog ner som en blixt i mig. Jag ska bli lika driven och målmedveten, jag ska utmana mig själv och en dag ska jag vara i mitt livs form. Och det är bara jag själv som kan ta mig dit. Jag VILL bli så bra jag bara kan bli!
Jag fick viljan att ta mig framåt mot mitt mål. Det är skillnaden. Det grundar sig i hur mycket man vill någonting, sen skaffar man sig helt enkelt verktygen för att nå dit. Och det krävs såklart en hel del i det också, men utan viljan har man inte ens en start-avsats. Man kommer inte lyckas på en gång, man kommer falla tillbaka, man kommer tappa motivation, man kommer vara arg, man kommer bli less, men om man alltid har viljan att gå tillbaka till, då kommer man ställa sig upp igen och kämpa för det man vill. Hela livet.