Fan heller
Det händer att jag har perioder av hjärnspöken som vandrar i mitt huvud, som försöker trycka ner mig, övertyga mig om mina brister och fel, förstora dem till absurdum. Sannerligen är jag inte ensam om detta. Inte i ett samhälle av oerhört fastetsade normer, som ändock bryts upp mer och mer men det tar länge innan förändring sker.
För varje sådan här period jag har så blir jag dock en aning mer stark och självsäker. En gnutta mer självförtroende och en känsla av 'vafan då?!'
Idag är jag inte samma person som steg in på gymmet för 7-8 år sen. Varken på utsidan eller insidan. Den största förändringen som hänt på senare tid är att jag har slutat må dåligt över att inte passa in i olika fack, som finns överallt. Jag är jag och oerhört nöjd med det. Jag gör inte mina val i livet för någon annan. FAN HELLER.
I och med detta har min respekt för andra människor också vuxit än mer. Lika mycket som jag önskar att folk ska respektera och inte ifrågasätta mina val, så ifrågasätter jag inte heller dem.